walkingbass

Är tyvärr tvungen att mörka skadeläget ínför årets innebandysäsong sedan min coach hotat med att stänga av mig från allt framtida spel. Hon menade att den form av innebandy som vi praktiserar inte gagnar min hälsa. För att tala klüftspråk skulle jag dock bara hastigt vilja hänvisa till en känning i knät. Jag har naturligtvis inte yppat ett ord om detta på min arbetsplats, utan har tålmodigt och mycket sakta hasat mig upp till fjärde våningen, möjligen med ett lite snett inåtvänt leende.
     Min kolorerade fotknyla torde inte vålla några större problem vid nästa drabbning, så här dags i livet dras vi motionsidrottare alltid med lite skavanker. Det viktigaste är att vara på tå och fokusera på rätt sätt. Innebandy är innebandy och vad som helst kan hända. Har jag bara min dag vet jag att jag kan prestera i nivå med de absolut bästa, men bollen är ju alltid rund. Man måste komma ihåg att det finns ett motståndarlag också och det är ju ett faktum som ofta sätter käppar ihjulen när man störtar mot mål. Men om jag bara har det där lilla flytet och har turen med mig kan allt hända. Lägg gärna på minnet att jag kommer från en tung träningsperiod förenad med en kraftfull kolhydratuppladdning som medför att jag sannolikt kan ha en positiv utvecklingstrend under hösten. Det värsta som skulle kunna hända är att formen är perfekt men att tekniken sviktar. Det viktiga är att få allt att stämma. Jag kan bara gå in och göra mitt bästa.