Bland nät och fjädrar
Igår hade de träffats 30 minuter före utsatt tid för att vara riktigt uppvärmda och när de ställde sig på banan var det bistra miner och adrenalinstinna ögon som mötte en stel tjugofemöresadjunkt och Läkaren. Direktören och Rektorn uppvisade en hängiven inställning med high five efter varje vunnen boll och lyckades för första gången den här terminen att ta ett set av undertecknad och Läkaren. Jag tror inte att jag har sett två lyckligare personer någonsin. De hade mött motgångar tidigare, men nu fick de belöningen för sin uppoffrande spelstil. Den 19/11 2007 tog Direktören och Rektorn sitt första set med siffrorna 15-13. Jag bugar, applåderar och gratulerar.
När vi sedan blivit uppvärmda vann vi visserligen de två efterföljande seten komfortabelt och matchen således med 2-1, men det är inte det viktiga. Låt oss den här dagen hylla mina vänner Tantalos och Sisyfos som i en evighet oförtrutet kämpat mot sina övermän. Vi har vid flera tillfällen erbjudit dem att byta lag, men de har styvnackat och stolt refuserat erbjudandet och kämpat sida vid sida i vått och torrt. Att vinna är inte allt. Men det är roligt.
Set? Hette det inte game?
Tack för ett värmande erkännande. Sällan har väl en så välspelad dubbelmatch spelats i Racketcentrum. Hade varit intressant att se hur händelseutvecklingen varit om Läkaren och Läraren varit där 20.30 som var avtalat. Inte undra på att vi förlorade avgörande set men en feber- och magsjuk Direktör som dessutom haft två riktigt bra set i kroppen. Som "uppvärmning".
I dag är min kropp in i bästa kondition men vågen log åt mig idag på morgonen... Även mina underhuggare log när de såg en kraftigt åldrad kropp krampaktigt förflytta sig i koncernens domäner.
"Ingen minns en fegis"
Att se samme Bo, som för några veckor sedan elakt, utstuderat och helt offentligt hånade en av sina motspelare för ett missat slag, göra exakt samma sak fast med ändå högre underhållningsvärde, det är seger det.
Jag citerar ? Jag måste också tillägga att underhållningsvärdet tidvis var mycket högt. Framför allt rektorns (läs Bosses) smash som resulterade i ett stort, jag säger stort, hål i luften. Samtidigt lutar sig rektorn (läs Bo) så mycket framåt i den helhjärtade satsningen att bollen prydligt lägger sig på hans rygg. Det är då sporten är som störst?.
Att sen doktorn också visar sitt rätta jag och i motgångens stund rent handgripligt försöker skada sina motspelare det trodde jag aldrig att jag skulle behöva uppleva.
1: Det var inte meningen. 2: Den träffade inte ögat. 3: När boll efter boll kryper över nätkanten och ramlar ner på min sida så förklarar det den frustration jag just då kände. 4: Jag använder i alla fall inga kraftuttryck på banan. 5: Vem vann?
Behöver någon ha reda på sanningen - fråga mig. Jag såg vad som hände - jag hörde orden - jag såg förtvivlan - jag hörde skratten.
