walkingbass

När jag utbildade mig till lärare, på 1900-talet, berättade en av mina musikmetodiklärare hur han hade gjort en sång till sin mellanstadieskolas skolsång. Texten lyder:

Ta fram det bästa humör du har
var morgon när solen går upp.
Försök att hålla det ständigt kvar
Fast jorden går runt i sitt lopp

För om du bara tänker så:
det här var roligt det måste gå
Då finns ingen väg som är svår för dig
Gå fram med ett jublande hej!
Ett gott humör skall men alltid ha
om vägen också är lång
Och sura miner är aldrig bra
Nej, skratta och sjung med en gång

I min kategoriska enfald vill jag minnas att vi lärarstuderande tyckte att texten inte kändes riktigt i tiden. Vilka idioter vi var. Mähän. Nu är tiden helt enkelt mogen för en glad sång som inledning på varje lektion. Kanske skulle man kunna samla hela skolan på skolgården och tillsammans brista ut i sång. Eller varför inte låta hela Jönköping stanna upp en liten stund varje morgon och ystert lufta sin tusenhövdade stämma. När jag riktigt låter tanken sjunka ner tror jag att hela Sverige skulle behöva en vitamininjektion av det slaget. Inte vore det väl omöjligt att synkronisera, Reinfeldt? Det tar några minuter men vilken styrka och samhörighet vi skulle känna när vi samfällt med våra skolkörsskolade sonora röster gemensamt proklamerar  sura miner är aldrig bra nej skratta och sjung med en gång. Vad fasicken. Vi har ju interrrrnet (eller internätet som en vän en gnutta arkaiserande brukar slänga sig med). Hela världen? Är det otänkbart? Vi kanske får översätta texten till engelska "bring your happiest smile every day every morning when the sun is rising". Det känns som om det där inbyggda scoutsvänget försvinner men det kanske går att göra om melodin? Inga problem. Men det kanske är mycket begärt att tro att amerikanerna skall ställa sig upp mitt i natten och sjunga en svensk kampsång? Tänkte inte på det. Men man får väl ändå vara beredd att göra någon uppoffring för att få världsfred?