walkingbass

Vid frukostbordet, lördag,  det samtalas om en förfluten vecka och tonårsdottern säger att någon är cool, och jag kan inte låta bli och frågar vad hon menar med cool, betyder det att någon är typ som jag. Hon bemödar sig med en avmätt blick som uttrycker väl mycket information. Dels: om du tror att det där var roligt så har du fel. Dels: om du verkligen tror att du är cool så kan jag upplysa dig om att du inte ens skulle vara cool som bifigur i Sunes sommar. Dels: om du verkligen tror att jag tänker förklara för dig vad cool är så har du fel. Dels: det är tidigt, vi snackar om det en annan gång. Men, precis som min hjärna jobbar för högtryck för att tolka den tysta information som sprids under en sekund, säger hon plötsligt nära nog. Och det är en sån timing i den repliken att jag fullständigt golvas. Jag frågar vad hon menar, jag ber henne förklara, men konversationen är över. Hon ler belåtet och jag häller upp min tredje balja kaffe för att kunna gå vidare. Nära nog? Hallå.