Måndag i november

Jag klär på mig så mycket kläder att jag skulle kunna slå följe med Skinnarmo genom de bistraste ishavsvindarna och kämpar stelt på min cykel i motvinden men är ändå rätt nöjd när jag hjular ner mot staden i något som får betraktas som en vacker novembermorgon. Men. Punktering. I höjd med Västra torget får jag leda min cykel mot skolan och den mundering som var perfekt i vinden fungerar nu som en medhavd bastu. Jag går som i ett feberrus.
Arbetsdag.
Jag leder sen min svarta springare mot cykelaffären för att få punkan lagad till nästa dag. Stressar ut, missar bussen med 14,4 sekunder och står i snålblåsten för att jumpa på nästa 2:a. Som naturligtvis inte går hela vägen hem utan stannar vid Dalvik och jag inleder en rask promenad hem. Halvvägs - regn - genomblöt - butter - trutter. Du fattar.

Kommentarer
Postat av: bernur

Ah, en punktering ... Du kunde ha lämnat cykeln till mig, med min erfarenhet lagar jag den troligen snabbare än cykelverkstan!

2009-11-02 @ 20:05:39
Postat av: HP

Visst är det svårt att känna empati med en kille som lämnar in cykeln för punka.

2009-11-03 @ 07:57:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0