Om du undrar

Jag svävar i en olycklig föreställning om
att mitt hörn av verkligheten redan är inmålat
av någon annan

Och när jag kisande försöker att se vem som står där
med fotspetsen vid den klibbiga färgen
hör jag hans slippriga sång

Och det är ju ett också ett mycket konstigt sätt
att kommunicera på hinner jag tänka
när bilisten träffar mig snett från sidan

Vi kan väl bara rå om varandra



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0