Gräsänklingblues 3

Jag ringer rörmokaren som beklagar sin belägenhet
Jag spelar motown i en tonart  du inte kan ana
Jag dödar en telefon
med berått mood
Jag hänger tvätt utan att hänge mig riktigt åt
de blöta plaggen som slafsar sig obehagligt
kring min handled
Men man vänjer sig
aldrig

Kommentarer
Postat av: 747

Ha!Är det här någon slags implicit Brunoallusion? Den här dikten är som gjord för Bruno K. Öijers sågspånsstämma...

2009-05-15 @ 22:53:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0