walkingbass

Femåringen dånar in med sin kompis och frågar om de får käka kvällsmat hos oss, och visst säger jag och langar fram varm oboy och två genomkomponerade köttbullmackor, modell större, och de mumsar faktiskt i sig allt konstaterar jag förvånat innan de virvlar ut i igen i en ny besynnerlig lek. En halvtimme senare öppnas dörren med ett ryck igen och hon har praktiskt taget brallorna nere och hinner kasta sig på toan innnan det är för sent och när jag hjälper henne på med jacka och dojor igen frågar jag lagom ledande om det inte var en rätt smaskig kvällsmat. Hon tittar på på mig och tänker så att det knakar innan hon frågar vilken jag menar, hemma hos oss eller hos kompisen. Min värld rasar. Har ni ätit kvällsmat där också, frågar jag och hon säger förkrossande nonchalant: Ja, hamburgare.