Ssssccch

På väg hem från repet slås jag av hur tyst och behagligt bilen går, men glädjen över den japanska symaskinsmotorns pianissimo förbyts snart i eftertankens kranka blekhet och det går verkligen att fråga sig hur hög volym Tommy Nilssons låtar kräver. Men det kanske är just hög volym som krävs. Vad vet jag.

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0