walkingbass

Jag tappade verkligen fotfästet ett tag, men jag gör ett nytt försök med samma enfaldiga uppsyn som vapen mot en förundrad omvärld. Det har varken varit bättre eller sämre sen sist. Jag ångrade mig. Spola tillbaka.  Någon ljusglimt trots allt. Det traditionstyngda födelsedagsfirandet av H, förra året på Frasses i Nässjö, ägde i år rum på McDonalds i Vetlanda under festivalliknande former. Jag har spelat sakrala elvismelodier i en smockfull kyrka i Åseda och mindre sakrala melodier för genomförfriskade krögare i konserthuset. Så impregnerade av gratissprit att jag kände mig lite snurrig bara av att andas in alkoholångorna i lokalen. Min vita paljettskjorta sitter sämre än någonsin och har fått något som liknar en oljefläck på kragen. Det ser inte klokt ut. Jag har varit gräsänkling en vecka och krukväxterna neg vackert av näringsbrist men jag märkte att M inte riktigt ville anklaga mig för det. Det går inte att tänka på allt. Coldplay. Rep och plank för en spelning i Växjö. Som vanligt är jag åratal efter min samtid. Elin Larsson på Jazzklubben. Briljant. Ja, så där är det. Och då har jag inte nämnt den rent fysiska smärta som HV:s omständiga sätt att ta sig vidare till semin har vållat mig. Men ge mig en chans till.