Hrmpf

Med blossande kinder försöker jag att resonera med mina arma elever kring hur parrelationerna och indirekt sexualiteten skildras i Kerstin Ekmans Händelser vid vatten. Det är virrigt, generat och bitvis patetiskt och trots att jag anar en smula empati hos milt överseende elever skall jag i fortsättningen bara handha romaner om ensamma män. Glas, Dvärgen, K och Raskolnikov - var är ni när ni verkligen behövs?  Kärleken får B sköta i fortsättningen.

Kommentarer
Postat av: J

Du lyckades så bra, så! Men böcker med ensamma män låter mycket, mycket bättre.

2009-03-25 @ 07:32:49
Postat av: Anonym

lägg ut dina lektioner på bambuser. pronto.

/j

2009-03-25 @ 09:40:03
Postat av: sofia

Jag betvivlar att han skulle göra det bättre. faktiskt. Så det enda alternativet som finns kvar är att kasta Ekman i soptunnan. Så ni slipper rodna och vi slipper få en bild av obscent grönt könshår upptryckt i våra ansikten.

2009-03-25 @ 19:30:04
URL: http://armyofmetaphors.blogspot.com
Postat av: WB

Äsch, ni hänger upp er på detaljer. Bambuser?

2009-03-25 @ 23:24:13
Postat av: bernur

Men den undertryckta, sublimerade sexualiteten är ju ännu värre! Eller, kanske inte ändå - hur kan det komma sig att eleverna minns alla dessa detaljer? Jag måste ha läst med förbundna ögon just dessa sidor (rader?) - - -

2009-03-26 @ 12:41:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0