Hrmpf
Med blossande kinder försöker jag att resonera med mina arma elever kring hur parrelationerna och indirekt sexualiteten skildras i Kerstin Ekmans Händelser vid vatten. Det är virrigt, generat och bitvis patetiskt och trots att jag anar en smula empati hos milt överseende elever skall jag i fortsättningen bara handha romaner om ensamma män. Glas, Dvärgen, K och Raskolnikov - var är ni när ni verkligen behövs? Kärleken får B sköta i fortsättningen.
Kommentarer
Postat av: J
Du lyckades så bra, så! Men böcker med ensamma män låter mycket, mycket bättre.
Postat av: Anonym
lägg ut dina lektioner på bambuser. pronto.
/j
Postat av: sofia
Jag betvivlar att han skulle göra det bättre. faktiskt. Så det enda alternativet som finns kvar är att kasta Ekman i soptunnan. Så ni slipper rodna och vi slipper få en bild av obscent grönt könshår upptryckt i våra ansikten.
Postat av: WB
Äsch, ni hänger upp er på detaljer. Bambuser?
Postat av: bernur
Men den undertryckta, sublimerade sexualiteten är ju ännu värre! Eller, kanske inte ändå - hur kan det komma sig att eleverna minns alla dessa detaljer? Jag måste ha läst med förbundna ögon just dessa sidor (rader?) - - -
Trackback