walkingbass

Jag iklädde mig vuxenrollen med stort allvar när jag lyckades avslöja ett par gymnasietreor som just kastat ut två vattenballonger genom fönstret mot två stackars förbipasserande flickor. Med ett par raska steg studsade jag helt enkelt upp i trappan och mötte två kralliga killar som såg helt ovetande ut, men jag förstod förstås att det var förövarna jag mötte. När jag konfronterade ynglingarna med ett "killar, lägg ner det där" så möttes jag av röda kinder och skamsna blickar som snabbt sökte sig någon annanstans och det slog mig sekunderna att just den här veckan befinner sig landets gymnasietreor i brytpunkten, på knivseggen mellan det som är spillrorna av en barndom och det väntande vuxenlivet. Jag skall villigt erkänna att jag har väldigt liten fördragsamhet med vattenpistoler och ett alltför tidigt och uppsluppet studentfirande. Det är för tramsigt och drabbar för många som inte råkar ta studenten. Men å andra sidan så finns det för en nittonåring inte så många chanser kvar att bryta mot den vuxna konventionen och det som är att betrakta som ett rimligt beteende.  Jag har svårt att se en nittonåring som kastar vattenballonger på sina arbetskamrater med bibehållen anställning. Det är frestande att slänga ur sig plattityder som uppmaningar om att växa upp. Studenter. Om en vecka är ni faktiskt vuxna, med eller utan mina torra förmaningar. Känn på den.