walkingbass

Jag tänkte cykla ner till Stadsparksvallen för att se J-Södra, men befinner mig snart i en fotbollsmatch, barfota med barnen i trädgården, och jag är rätt inställd på att snurra upp mina tonåringar med den äldres erfarenhet och list med benäget bistånd av femåringen som har en härlig träff på bollen. Det går så där. Matchen inleds med att den fjortonårige sonen och jag möts i en tackling, axel mot axel, som visserligen får honom att ramla, men framför allt mig att skakas om ända in i benmärgen. Omtumlad. Sextonåringen är som ett häftplåster och är i vägen hela tiden och jag försöker att flytta på henne men hon är seg och envis och verkar inte ha några planer på att låta mig triumfera så där utan vidare. Kampen intensifieras. Jag har snart en puls som är hälsovådlig för män i min ålder och svetten lackar. Och tonåringarna är framför och bakom och irriterande mycket där jag tänker transportera bollen. Resultatet? En stukad tå, en ömmande hälsena, en plågad rygg och ett sargat självförtroende. Var det värt det? Tveksamt.