Språket

Jag var häromdagen på två av varandra oberoende bensinmackar och möttes av en slags vänskaplighet som får mig att fundera på att byta bensinkort. Vid den ena macken tvättade jag bilen och möttes av ett slags kallprat som snarast verkar vara besläktat med Sjökvist i filmerna om Åsa-Nisse. Det kändes som om mackägaren ville knyta en djupare kontakt än vad situationen krävde och jag kände mig illa till mods. Mitt sociala grundläge kan närmast formuleras i en outtalad önskan om att få vara i fred.

Följande dialog utspelade sig:

-En tvätt, tack.
-Jaha, här är lappen med tvättkoden, en typiskt bra-att-ha-grej.
-Tack.
-Och här är kvittot för din egen redovisning.
-?

Den uppmärksamme läsaren noterar genast att allt bara är tomt prat som endast existerar i syfte att skapa en kontakt. Det tycks som om han ville snärja mig. Jag vill inte ha kontakt. Jag vill inte heller ha den typen av konversation och jag funderar så här i efterhand på att vända mig till Preems kundtjänst för att reklamera själva dialogen. Är jag berättigad till någon form av ersättning? Kan jag teckna någon tilläggsförsäkring mot kallprat?
   Som om inte skulle vara nog. Senare samma dag hyr jag en släpkärra på en annan mack för att lämpa trädgårdsavfall på sortergården och betalar sedan hyran och får till svar: "Kalasis". Jag förstår inte ordet, syftet eller innebörden. Tycker han att det är kalas att jag betalar en femtiolapp? Blandar han ihop sina studier i latin med svenska uttryck av slangkaraktär? Vad är meningen? Vad är det för fel på 'tack'? Jag är orolig.



  

Kommentarer
Postat av: Po

Försökte konversera lite med WB i personalrummet idag för han såg så ensam ut. Tur att jag då inte visste vad han innerst inne tycker om kallprat.

2008-09-25 @ 20:14:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0