walkingbass

Lyssnade en stund på Magnusson i P1 som bland annat hade Linda Leopold som gäst, aktuell med boken Faghag. Jag skruvade lätt besvärad på mig när ämnet faghag (kvinna med många homosexuella män i sitt umgänge) diskuterades. Programledare Magnusson deklarerade att hon skrämmer bort alla bögar eftersom hon gillar Springsteen, men räknar ändå upp ett antal homosexuella män som hon känner och det hela andas en sån besvärande ängslighet att jag rodnar. Hur länge skall mediasverige i sin förmodade fördomsfrihet samtidigt betrakta homosexuella som cirkusdjur eller troféer som man stolt men obehagligt ängsligt visar upp för den nervöst applåderande sidekicken och inhyrda studiopubliken? Allvarligt talat. De homosexuella jag träffar i min anemiska vardag är inte bättre eller sämre människor än de som är heterosexuella. De tycks utstråla en alldeles trovärdig och högst sannolik vanlighet.