Costanza och jag
Jag har betett mig underligt idag. Vid flera tillfällen har jag talat högt för mig själv. När jag mellan två jobb stannade bilen utanför Preem sa jag högt och tydligt: Bosse skall köpa glass. När jag hörde mig själv uttala dessa ord vände jag mig oroligt om för att se om någon hade hört mig samtidigt som jag försökte att känna efter och analysera min psykiska status. Jag kände mig inte mer i obalans än vanligt men kunde samtidigt dra mig till minnes att jag tidigare under dagen, halvhögt i en korridor, hade yppat: Nu skall Bosse ha lektion. Oron spred sig som ett virus i kroppen innan jag insåg förklaringen.
Jag har sett Seinfeld, säsong 7, åtminstone tio avsnitt, på DVD i helgen och George Costanza har övertagit min kropp. Det är en tidsfråga innan jag skallig och irriterad skriker: George är frusterad. Det kan hända när som helst. På nästa personalkonferens?
Ja, det är ju storsamling i Linden redan nu på onsdag så det vore väl ett ypperligt tillfälle att testa det hela. Tänk, precis när G-A eller P har presenterat en skolledarfloskel så reser du dig, håret på ända, blicken riktad mot en obestämd punkt en 4-5 meter framför dig och skriker för full hals "George är frustrerad!!!". Skulle vilja se den skolledarfloskel som kan hämta hem den situationen...
Först Schwarzenegger. Nu Costanza. Dina alter egon förefaller minska i manlighet. Nästa - Teskedsgumman?
