Bland nät och fjädrar
Läkaren vann. Det är lika bra att säga det först så är det överstökat. Med en dryg bussresa i benen och en massiv operahangover kunde jag inte prestera på min vanligtvis felfria nivå. Mina dropslag landade i första maskan uppifrån medan Läkarens chansartade bollar lade sig på nätkanten för att sedan retfullt klättra ner med ett långfinger i luften. I andra set höll jag på att kräkas vomera och hade en puls på 300 bpm. Jag trodde att jag skulle dö och eventuellt möta min frälsare även om jag misstänker att det är kört för min del och när jag efter matchen satt där med handduken över huvudet och väntade på att orka gå till omklädningsrummet och dessutom passera den förbannade digitala vågen på väg in i duschen insåg jag plötsligt tingens samband i ett föklarat ljus och skimmer. Jag har gått in i väggen. Det kan inte bli värre än så här. Mina bassträngar har gått av. Min bil är utan bensin. Grundtonen har inte passerat stämapparaten. Min pasta är inte färdigkokt. Min champinjonstuvning saknar vetemjöl. Mitt konto är övertrasserat. Mina fienders järnvägsräls går inte längre i cirklar. Var är min Seinfeldbox?
3-0. Full kontroll. Jag betackar mig för nedsättande kommentarer. Du hade mer tur än jag.
Och efter andra set var hjärtinfarkten hotande nära. Vid nästa drabbning får jag ta med fler piller för att hjälpa min medspelare.....
Dessutom ämnar jag fortsätta denna segerrika trend även inom Betapetsfären. Bäva månde B!
Förresten - varför dök inte Dirren och Rektorn upp igår? Har de slutat? Gett upp inför övermakten? Vågar inte mer? Jag citerar min ödmjuke vän Rektorn: "Att vinna är allt."
