walkingbass

Kändes rätt hyggligt i början. Det är ju förstås fortfarande jobbigt med Rektorns privata sätt att räkna och placera sig i fel serveruta. Rena psykningen förstås. Resulterade i att jag torskade två set mot Rektorn och vann ett, när jag återfått den mentala balansen. Rektorn placerar sig också alltid på den planhalva som ger mig en kraftig motvind från fläktarna. Det tar förstås på krafterna i längden, samtidigt som han spelar med vinden i ryggen. Direktören hade som vanligt åldersrelaterade krämpor och stod sig rätt slätt utan pillersupport i form av Läkaren på plats. Läkaren var på en trivselkväll. Det känns olustigt. 
    Måste tyvärr säga att min småländska hjältevad spelar mig olustiga spratt. Jag får kramp. Det gäller för övrigt som en metafor för hela mitt sorgliga liv.