walkingbass

Studentdag och huvudet är precis fullt och ändå tomt som trumslagarens notpapper av alla intryck under dagen. Fotografering, mingel i trädgård, studentrock där öronpropparna snuddade trumhinnan, inte för musiken utan för trehundra studenter som släpper loss tre års koncentrerad energi i ett enda sugrörstunt ögonblick, sedan avslutning och väntan på utspring. 

Festligt, sabligt sorgligt och helt overkligt i samma flämtande flyktande sekund. Vita klänningar och svarta kostymer och en svindlande kombination av leda och saknad och hopp. Champagnevingliga tonårsben står på fönsterbänkarna tre våningar upp och ser släkten vinka. Och när allt är över står man kvar i klassrummet med serpentiner upp till knäna och en svidande tomhet.