Pireus...

...buss 904 på väg från Skandinaviska kyrkans spartanska lägenhet till flygbussen. Och det är fullpackat men vi pressar oss in ändå, sex personer med ryggsäckar som hamnar ända upp i ansiktet på några korta grekiska tanter som faktiskt surnar till lite, men vi måste bara med och det är varmt trots luftkonditionering på högvarv, fler och fler kliver på och bussresan påminner till slut om en filmatiserring av Inferno i Dantes Divina Commedia som jag brukar visa i skolan där kroppar liksom väller och sväller runt varandra under klaganden och stönanden, grekiska tanter med kraftfulla överarmar som hamnar i ansiktet på grekiska män som försöker värja sig men tanterna är hänsynslösa de skall fram, de tar plats, dessa vanligtvis godmodiga människor förvandlas till ettriga bulldozers med uppdrag att ta sig mot dörrarna, över ryggsäckar och jag hör att de pratar högljutt om oss och kallar oss för amerikaner eftersom jag har min fåniga keps på mig och svettdoften blandas med tantparfymer och det rinner svett, nej, det forsar som Torne Älv på ryggen och jag börjar förstå att vi ryggsäcksmarodörer är de som krälar längst ner i bussinfernot, vi är värre än förrädarna hos Dante och skall lida därefter och min dotter börjar plötsligt se grå ut i ansiktet och är på väg att svimma, 20 personer på tre kvadratmeter och  alla måste fram med sina biljetter till den förbannade biljettmaskinen om de så skall få blod på skorna och skörda ett eller annat människoliv så skall de fram och stämpla sin femkronorsbiljett, någon ler ursäktande men det är inget annat än ett helvete, jag får tvångstankar och tror att busschauffören skall köra rätt över kajkanten mot det svarta djupet för att slutligen befria oss alla, men plötsligt lättar det, folk börjar gå av och vi trycker oss mot en vägg i skuggan och jag springer efter läsk, som om det skulle hjälpa.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0