Morrissey vs Letterman
Såg Morrissey hos Letterman för några dagar sedan och jag måste nog erkänna att jag trots allt inte är någon större beundrare av Morrissey, däremot är det omöjligt att inte fascineras av hur han strategiskt och mycket konstnärligt odlar sin egen myt, texterna är naturligtvis av en kvalitet som sällan syns i populärmusikens gråa värld.
Jag var efter programmet nyfiken på hur framträdandet i Late Night Show hade mottagits i morrisseyland och såg, förvånande nog, att ett fan startat ett upprop med syfte att bojkotta Letterman. Skälet var att Letterman smaskat på en tallrik revbensspjäll som producenten av "misstag" hade stuckit till honom. Morrissey är vegetarian och kunde/borde/skulle ha tagit illa upp. Själv tror jag att det var ett internt skämt som syftade tillbaks på ett program där Letterman besvarade frågan om vad han gjorde i reklampauserna genom att visa en filmsekvens där han åt just revbensspjäll. Det verkade dessutom som om Letterman mycket erkännande tackade Morrissey och bandet efteråt, precis som han för övrigt tackade Rufus Wainwright mycket hjärtligt. Jag må vara blåögd och naiv men jag tror att Letterman mer agerade på uppstuds än planlade något så nesligt för att håna Morrissey.
De som gillar Morrissey ser konspirationer och fiender överallt, det är på gränsen till fascism (alla som inte har sett storheten är idioter). För övrigt är väl "That´s how people grow up" en ganska blek låt, jag tror att du skulle kunna gilla "The Queen Is Dead", för musiken där är väldigt nyanserad och inte lika monoton som på hans senare skivor.
Jo, jag inser att jag måste ge Morrissey en ärligare chans och inte bara infiltrera morrisseydiskussionerna på Bernur.:-)
