Jag har troligen inget liv...

...eftersom jag tillbringade minst en halvtimme i soffan för att betrakta firandet av Victorias födelsedag i lördags. Det som bekymrar mig allra mest med denna, till stora delar, obegripliga tillställning är kombinationen mellan ljud och bild, det som då och då kallas television. Jag såg flera gånger bilder på orkestern som så vitt jag förstår var mycket kompetent, med en del medlemmar ur Blacknuss under ledning av Putte Nelsson. Mest förbryllad blev jag när jag såg slagverkaren spela, till synes, svängigt. Däremot hördes inte ett enda litet triangelklirr, äggfras, congasmäck eller rassel whatsoever. Hur resonerar en sådan producent? Varför inte ta in en slagverkare så att vi får något som rör sig i orkestern?

Det påminner mig för övrigt om en inspelning på 1900-talet där ljudteknikern bad oss musikanter att tala om ifall ägget (i plast, en slags shaker) var för starkt. "Jag har en hörselskada så jag kan inte höra de fekvenserna." Han var inte kvar nästa dag.

Kommentarer
Postat av: PJ

Borde man komma ihåg detta? Pratar vi studio i Tenhult eller i Mölndal?

2007-07-22 @ 21:20:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0