Agios Prokopios...
...är en vidunderlig strand med turkost vatten strax bortom Naxos stad. Vi har tillbringat några soliga dagar där för att vid halvsjudraget vända in mot staden och tavernorna. Igår väntade vi i vanlig ordning på en skamfilad buss som så småningom dök upp. Chauffören signalerade dock att bussen var full: "next one five minutes". Vid busstoppet, hållplats är att ta i, stod sex taxibilar uppradade och liksom väntade på att bussen skulle glida förbi och aktiviteten hos de loja taxigubbarna blev genast hysterisk: "Naxos town six euro" och ett regelrätt fiskafänge efter kunder tog fart.
En engelsman, som tagen ur en Monty Python-film med en gul och en blå sandal och ett svallande vitt hår berättar på Oxford English att busschaffisarna samarbetar med taxikillarna och åker förbi trots att det mycket väl går att trycka in trettio passagerare till i bussen. M har precis insett samma sak och blir irriterad. Taxigubbarna ler hånfullt mot oss och ropar sina priser när nästa buss smyger förbi med en halvfull buss en halvtimme senare. Stämningen i busskön tenderar att bli lätt hätsk och när buss nummer tre en timme senare, halvfull med en en chaufför som vinkar urskuldande att det är fullt ser jag liksom utifrån mig själv hur jag med bestämda steg ställer mig framför bussen och höjer handen för att stoppa bussen på samma sätt som man stoppade bilar när man var skolpolis vid övergångsställena i sexan, turligt nog stannar den skraltiga busshögen och jag talar med myndig stämma om för mannen i bussen att det här går verkligen inte för sig, men det verkar som att det biter mer när en grekisk kvinna skäller ut honom efter alla noter som finns, fler och fler reagerar och kastar hotfulla blickar mot taxibilarna som en efter en, som silverfiskar i ett muggigt badrum, ilar iväg ängsligt, och när nästa buss kommer trycker vi oss in i den som om vi skulle belägra en hel stad, den stackars killen vid ratten ser sur ut men vågar inte säga något och jag har aldrig stått så nära så många människor.
När bussen åker ser jag M vinka från gatan.
Europe? Prisoners in Paradise?
En engelsman, som tagen ur en Monty Python-film med en gul och en blå sandal och ett svallande vitt hår berättar på Oxford English att busschaffisarna samarbetar med taxikillarna och åker förbi trots att det mycket väl går att trycka in trettio passagerare till i bussen. M har precis insett samma sak och blir irriterad. Taxigubbarna ler hånfullt mot oss och ropar sina priser när nästa buss smyger förbi med en halvfull buss en halvtimme senare. Stämningen i busskön tenderar att bli lätt hätsk och när buss nummer tre en timme senare, halvfull med en en chaufför som vinkar urskuldande att det är fullt ser jag liksom utifrån mig själv hur jag med bestämda steg ställer mig framför bussen och höjer handen för att stoppa bussen på samma sätt som man stoppade bilar när man var skolpolis vid övergångsställena i sexan, turligt nog stannar den skraltiga busshögen och jag talar med myndig stämma om för mannen i bussen att det här går verkligen inte för sig, men det verkar som att det biter mer när en grekisk kvinna skäller ut honom efter alla noter som finns, fler och fler reagerar och kastar hotfulla blickar mot taxibilarna som en efter en, som silverfiskar i ett muggigt badrum, ilar iväg ängsligt, och när nästa buss kommer trycker vi oss in i den som om vi skulle belägra en hel stad, den stackars killen vid ratten ser sur ut men vågar inte säga något och jag har aldrig stått så nära så många människor.
När bussen åker ser jag M vinka från gatan.
Europe? Prisoners in Paradise?
Kommentarer
Trackback
