Mitt liv som friluftsmänniska

Mitt i den mediala bevakningen av friidrottssvenskarna hade Sportspegeln en 15 sekunder lång sekvens från orienteringens VM, vilket gav mig en hel del hågkomster av mina egna upplevelser i orienteringsterrängen.  En TV-sportens madeleinekaka. 
    Jag var störtsäker på det där med karta och kompass eftersom det var helt logiskt och man kunde dra raka streck för den närmaste vägen och var det ett berg var det ju bara att springa runt och allt fanns ju på kartan liksom. Glasklart. I klassrummet under den teoretiska genomgången. Men när man i sjunde klass stod där med sin inplastade karta och den där lappen för stämplarna som redan var helt uppblött av regn och handsvett och klasskompisarna sprang åt alla håll och kanter och såg så där tvärsäkra ut och verkade ha en plan som inte gick av för hackor, då, då hade man ett stort svart hål i bröstet och underläppen började nästan darra när man helt planlöst sprang genom ett buskage som såg ut att kunna dölja en kontroll. I efterhand har jag undrat om jag inte hade haft en större chans att lyckas utan karta. Och kompass. Självklart. Vem behöver veta var norr är? Jag vill hitta hem.
    När det var orientering var vädersäkerheten hundraproccentig. Det regnade. Det hade regnat dagarna innan. VIlket i sin tur medförde en närmast parodisk arbetsmiljö för en svensk grundskoleelev. Väta, lera, sörja och kyla. När man efter den längsta dagen i sitt skolliv kom hem hade man lera ända in på skinnet som i sin tur bara skyddades av den helt genomregnade träningsoverallen.
   Jag har ofta förbryllats av den typen av sport. Gode Gud.

Kommentarer
Postat av: J

en gång i tiden ingick ett gäng orienterare i min vänkrets. de luktade. aceton. ur munnen. eftersom doften ofta blandades med en impregnering av svett som aldrig gick ur deras kläder, då de bara kunde tvättas i 30 grader, utgjorde de en fruktansvärd olägenhet och gjorde bara ett kort gästspel i min umgängeshistoria.

2007-08-27 @ 13:59:00
Postat av: Fröken Hanna

Kära kollega, för att förstå tjusningen med att springa genom leriga mossar i många kilometer och veta att man behöver duscha ute när det hällregnar
det är 7 grader måste man födas in i sporten. Tro mig, jag är praktiskt taget född vid kontroll 4 på en tävling strax utanför Vilske Kleva. Dock besitter dessa sportfånar förmågan att uthärda det mesta och bita ihop. Något som våra svenska grundskole- och gymnasieelver behöver tränas i :-)

2007-08-27 @ 19:43:22
URL: http://frokenhanna.blogg.se
Postat av: B

FH: Jag måste tillstå att jag hyser en stor beundran för dylika prestationer. Själv tycker jag att det är jobbigt att gå upp till tredje våningen.

2007-08-27 @ 21:28:49
Postat av: B

J: Jo, men det kan knappast vara värre än en blåssektion, marinerad i alkohol.

2007-08-27 @ 21:31:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0