Ingmar Johansson, Bildspråk

 I min vinylfrossa plockar jag med febriga fingrar fram Ingmar Johanssons Bildspråk från 1979 och blir omskakad på djupet, nästan plågsamt berörd. Det är ett återseende som vilken madeleinekaka som helst. 1970-talet. 1980-talet. Den svenska frikyrkan som med all sin välvilja var en gemenskap över generationsgränser och sociala barriärer, men också hade en kvävande andedräkt som i sina sämsta stunder verkade vilja utsläcka kreativitet och det självständiga tänkandet. Där stod han som en fyrbåk under mina tonår, Ingmar Johansson, och beskrev känslor och skeenden som jag inte visste att man fick tala om. Det verkade komma inifrån och verkade närmast hänsynslöst ärligt. På samma sätt som Lundell och Strindberg serverar han sitt innersta och verkar säga: ta det till dig eller förkasta det, gör vad du vill, men det här är jag. Jag älskade varje rad och varje ton. Bildspråk rör sig fortfarande rätt varsamt i den frikyrkkliga traditionen, men det finns ett tilltal, en öppning mot lyssnaren som aldrig hade hörts tidigare. Eller senare.
     Jag kan utan omsvep säga att det här var skivan som jag lärde mig spela bas till. Jag gissar att jag har spelat bassolot på Alltid på väg, en sådär 300 gånger.  Sam Bengtssons basspel är kongenialt och helt stilbildande med en helt egen timing och ett sound som jag skulle kunna avslöja bland tusen andra basister. Jag pratade med en trummis som spelat med Sam Bengtsson på 1900-talet. Han trodde att  körde buss nu. Har han samma stil som busschaufför så flyter bussen en meter ovanför asfalten. Jag hoppas innerligt att det inte är sant.
     Jag har spelat med Ingmar Johansson några gånger på senare år, vilket han säkert med rätta förträngt, och jag har fått spela bassolot i Alltid på väg. Det går förstås inte att förklara vad det betydde för mig, men efteråt sa jag: "Jag behöver inte spela en ton till i hela mitt liv". 

Kommentarer
Postat av: Lotta S

Hej vandrande basen! Mia berättade om din blogg på jobbet idag. Har bara läst lite grann, tycker att du skriver träffande och roligt! Fastnade för rubriken om Ingmar Johansson, gillar också honom skarpt.

2008-01-30 @ 19:27:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0