Bakom lås och bom

På väg hem efter ännu en strävsam dag kantad av pedagogiska nerförsbackar såg jag något så märkligt att jag kände mig förflyttad till en annan tid. Jag har ju tidigare noterat att ett och annat hus har utrustat sin garageuppfart med den där typen av gallergrind som man ser i amerikanska TV-serier. Inga problem. Ser det dessutom inte charmerande ut när grinden ömt smeker baken på en SUV av tysk modell och en cabriolet med en stjärna på huven? Det som fick mig att hastigt lyfta mitt ena ögonbryn idag var åsynen av ett samtal som utspelades mellan den kvinna som uppenbarligen äger grindhuset, och ett äldre par med en minimal jycke av obestämd ras. Kanske en blandras? Utifrån mina ytliga bevekelsegrunder såg det äldre paret mycket trevliga ut. Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt som att de tycktes vara mycket älskvärda. Låt mig säga så här: Om jag mötte dem promenerandes med sin hund en sen kväll skulle jag inte byta sida av vägen av rädsla att bli nedslagen.
    Ändå. Kvinnan i komplexet stod innanför sin låsta grind och försökte att liksom parera sitt nätta huvud för att kunna se paret bakom gallret på trottoaren. Det hela tycktes konstgjort och olustigt och av det äldre parets kroppsspråk att döma var de inte särskilt bekväma i den uppkomna situationen. Det går att sparka in vidöppna dörrar och samla gratispoänger med fiskhåv genom att undra vad det är som skrämmer människor bakom grindar. Eller genom att spekulera i om vi skall vara glada över att de håller sig själva bakom lås och bom. Men det enda jag kommer att tänka på är öppningsscenen i Strindbergs Fröken Julie där Jean skäller på Kristin för att det "luktar så infernaliskt". Fröken Julies hund Diana har haft ihop det med grindstugans mops och "nu är det på tok". Och så kan det naturligtvis inte få förbli. Därför kokar Kristin en dekokt som skall omintetgöra en oäkta valpkull. I Fröken Julie fungerar händelsen förstås som ett förebådande av Julies omöjliga relation med Jean och där med också omöjligheten i att de olika samhällsklasserna så intimt sammanflätas. Och det är konstigt. Jag tror att det är därför man smäller upp en grind med dubbla lås. För att slippa blanda blod med grindstugans mops.



image26


Kommentarer
Postat av: PS

Du vet väl att Strindberg även var gitarrist? Han brukade stämma sin gitarr på måfå till dess att den klingade något "sällsport bisarrt". Måhända inget studiomusikerämne, men ändå...

2007-08-31 @ 09:23:08
Postat av: B

Jo, vill minnas att jag sett det på bild. Var det inte en Pink Paisley?

2007-08-31 @ 17:28:20
Postat av: PS

Hrmpf... Den är väl inte sällsport bisarr?!? Möjligen lite apart...

2007-08-31 @ 19:04:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0